Henrekson

Vi tycker att hans idéer är bra och applicerbara på ämnet matematik. Som kontrast är den konstruktivistiska synen på kunskap inte effektiv i matematiken där det generellt är extremt svårt för elever att upptäcka (för dem) ny matematik.

I ämnet matematik är det lätt att göra en konkret lista över vad man skall kunna, vilken sorts ekvationer man skall kunna lösa etc, och det är lätt att skapa en tydlig progression i denna.

Han gav ett uppfriskande föredrag, men slog i princip in redan öppna dörrar.

Exempelvis tog Henrekson upp vikten av att kunna saker utantill för att kunna relatera till sin omvärld. Man har lättare att relatera till en olycka i Gnesta om man vet var Gnesta ligger.

Gärdenfors

Förenklat kan man säga att Gärdenfors står som motpol till Henrekson. Att precisera detta är svårt då Gärdenfors inte var speciellt konkret. Hans föredrag var fyllt av triviala uttalanden som vi uppfattade som självklart sanna.

Exempel är att vi skall använda liknelser när vi förklarar saker och “Om man stärker elevens metakognition, stärker man deras lärande.”. Han menade också att en av lärarens viktigaste uppgifter är att motivera eleverna. Vi tycker att detta bara delvis är sant. Läraren har i uppgift att sakligt beskriva hur olika moment hänger ihop. Viljan att lära sig måste dock komma från hela barnets omgivning. Speciellt från hemmet, men också från samhället i stort. Detta skall jämföras med den undersökning om yttre motivation som Klingberg refererade till, se kommentarer om den nedan.

Ett annat exempel på provocerande uttalanden är “Det är ganska enkelt att skapa en film för att visualisera elektrisk ström.” Vi anser att det tar flera timmar att skapa en film. Däremot finns säkert redan gjorda filmer att använda.

Han berörde också kamratlärande. Det används implicit då elever studerar tillsammans. Det finns också tillfällen där det går att använda i viss mån i matematiken, men kanske inte som Gärdenfors tänker sig. Att använda rätt ord vid rätt tillfälle är helt enkelt mycket svårt i matematiken. På gymnasienivå kan man inte förvänta sig att eleverna förklarar korrekt för varandra, men det fungerar bättre på grundskolan. När en elev förklarar för någon annan, lär sig dock snarare den som förklarar.

Klingberg

Detta föredrag upplevde vi som det mest intressanta och det skall bli spännande att läsa hans bok.

Angående yttre motivation. I fattiga samhällen där barn går i klasser 50-60 barn i varje grupp vet barnen att deras levnadsförhållanden som vuxna i mycket hög grad beror av hur de lyckas i skolan. Detta motsäger slutsatsen att yttre motivation inte är effektivt. Den undersökning som Klingberg refererade till rörde barn i USA.

Angående grit. Extremt intressant. Vi uppskattade det faktum att Klingberg inte bara påpekade att forskning visar att det krävs, utan också gick in på hur man tränar det.

Detta gäller generellt Klingbergs föredrag. En reflexion är att då det tydligen krävs väldigt mycket träning för att åstadkomma någon förändring, måste skolan och/eller dess uppdrag förändras.

Antingen får vi acceptera att vissa elever har hjärnor som skiljer sig från medlet (vilket resulterar i försämrat arbetsminne, dyslexi, minskad förmåga till grit etc.) och då acceptera att de inte lyckas så bra i skolan, eller så måste vi göra mycket omfattande förändringar av skolans struktur. Man kan tveksamt ha till exempel elever i samma klass bara baserat på ålder med detta synsätt.

Skolkommissionen

Intressanta delar av denna är bland annat de karriärsteg som det redogjordes för, vilket upplevdes som positivt.

En reflexion av helheten är att alla, mestadels bra, förslag kommer att kosta väldigt mycket. Har politikerna detta klart för sig?

En didaktisk framtidsvision

Framtidens skolor ser förmodligen väldigt annorlunda ut. När diagnosmetoder baserat på neurologisk forskning finns tillgänglig, liksom adaptiv mjukvara som anpassar teori och övningar till varje elevs behov och förmåga, kan man tänka sig att behovet av klasser i dagens mening helt upphört.

En elev bedriver studier vid en dator precis så lång tid som koncentrationsförmågan medger. Man kan tänka sig att elevens blodsocker och rörelser också mäts så att till och med intag av mat är en del av systemet.

När eleven börjar skruva på sig och ögonrörelserna tyder på bristande koncentration får eleven en uppmaning att röra sig.

När blodsockret sjunker blir en kaka tillgänglig.

När det blir dags för gruppuppgifter och annat som kräver interaktion med andra elever sätter systemet ihop grupper baserat på vilka elever som har kunskaper om vad, och kanske till och med vilka åsikter eleven har uttryckt tidigare för att på så vis skapa intressanta debatter.

Denna framtidsvision, bra eller dålig, är några år bort. Khan Academy är ett litet steg på vägen mot detta system. Helt klart är att lärarrollen förmodligen kommer förändras från undervisning om detaljer till att bli vägledande på högre nivå.

Även om visionen i sin helhet är långt bort, tror vi ändå att vi på något vis måste verka för att förverkliga den, i alla fall vissa delar.

Baserat på vår erfarenhet och med starkt stöd i Henrekson och Klingberg bör vi bättre precisera vad eleverna skall kunna och följa upp det tydligare. Detta gäller både vilken fakta som måste läras in och vilken sorts ekvationer etc som man måste ha förmåga att lösa.

Professionen

Vi anser att ämneskunskaperna har för lite utrymme i samhällsdebatten om lärarens profession.

Det är fullständigt orimligt att någon som gått ut lärarhögskolan och läst till lärare i matematik och naturkunskap har så djupa ämneskunskaper som egentligen krävs.

Vi finner det rimligt att en nyutexaminerad lärare får hålla i undervisningen, men en kollega med mer ämneskompetens har som formell uppgift författar/kontrollerar kvaliteten på instuderingsfrågor etc.

En rimlig fortbildningsplan för en lärare bör innehålla ämnesfördjupning.